Johan Persson i Stadshuset tillsammans med killarna Vince Lönngren, Edvin Jonsson, Albin Wramsjö och Oskar Gustavsson
För några veckor sedan berättade Barometern OT om Vince Lönngren, den unge Lindsdalsbon som tog ett ovanligt stort steg för sin ålder: han lämnade in ett medborgarförslag till kommunen om att Lindsdal borde få en egen ishockeyrink.
Det som började som en idé mellan vänner har nu vuxit till en process som engagerar både politiker, föreningsliv och lokalsamhälle. Och även om beslutet inte formellt hinner bli klart före MiniAlmedalen, så är resan redan i full gång och den är värd att följa.
Ett medborgarförslag som väckte gensvar
När Vince besökte nämnden för att presentera sitt förslag möttes han av något som många vuxna inte alltid får uppleva: ett genuint intresse och en positiv inställning. Nämnden tyckte idén var bra och förklarade vad som krävs för att en rink ska kunna bli verklighet.
Det behövs en förening som kan ta emot bidraget och ansvara för driften. Det behövs en sektion. Det behövs människor som vill vara med. Vince tog det inte som ett hinder utan som en utmaning. Tillsammans med sin mamma Camilla tog han kontakt med Lindsdals IF.
Och där finns nu ett spirande hopp. Föreningens ordförande har visat intresse, men behöver förankra frågan i styrelsen. Inom kort kommer hon att kontakta Camilla för att berätta hur styrelsen ställer sig.
Skulle Lindsdals IF av någon anledning inte kunna ta sig an uppdraget, så finns redan en annan förening som visat intresse och ytterligare två som planeras att tillfrågas. Alla är positiva och hjälpsamma. Det här kommer att lösa sig.
En eftermiddag i Stadshuset och en dag som killarna sent kommer glömma
Efter skolan samlades Vince och hans kompisar Edvin Jonsson, Albin Wramsjö och Oskar Gustavsson. Tillsammans begav de sig till Stadshuset i Kalmar, där kommunalrådet Johan Persson tog emot dem med öppna armar.
Johan själv är en idrottspappa och väl medveten om vilken logistik som krävs, ett tag hade han alla fyra döttrar som samtidigt spelade fotboll. Det blev mycket farande konstaterade han.
Besöket började med en historielektion som få skolböcker kan mäta sig med. Johan berättade bland annat att Kalmars fängelse en gång låg på Kalmar slott något som fick killarna att höja på ögonbrynen.
Sedan bar det vidare in på Johans kontor, där en av väggarna pryds av spadar från första spadtag vid olika invigningar. Bland dem finns spaden från Guldfågeln Arena vilket är en symbol för hur idrottsanläggningar växer fram när engagemang och vilja möts.
För fyra idrottsintresserade killar var det här rena drömmen. Lindsdal borde ha en egen rink, precis som Läckeby och Rockneby.
Johan frågade om killarna ville se Gubbhyllan och det ville de såklart. Gubbhyllan är en plats med lång tradition. Namnet kommer från en tid då det bokstavligen var en hylla där ”gubbarna” stod och blickade ut över Stortorget. Idag är det betydligt mer blandat, ungefär 50/50, och utsikten är fortfarande lika imponerande.
Från Gubbhyllan ser man hela Stortorget. Hade scenen under Stadsfesten varit vänd åt andra hållet hade man haft första parkett där uppe. Killarna stod länge och tog in utsikten och kanske också känslan av att stå på en plats där både historia och framtid möts.
Under rundvandringen berättade Johan också att Kalmar är den enda staden i Sverige som har en domkyrka utan biskop vår biskop bor i Växjö. Han berättade om Rådhuset, om vigslarna han förr hann genomföra där, och om hur staden förändrats genom åren.
Men det som gjorde störst intryck var kanske inte historien, utan att killarna fick känna att deras engagemang spelar roll. Att en idé från en skolpojke i Lindsdal kan leda till möten, diskussioner och verkliga möjligheter.
Från idé till MiniAlmedalen och vidare Vince och hans kompisar är nu en del av en resa som kommer att fortsätta under våren och sommaren. MiniAlmedalen kommer att bli en naturlig plats att lyfta deras arbete inte som en färdig process, utan som ett levande exempel på hur demokrati fungerar i praktiken.
För även om beslutet om rinken inte hinner bli klart före MiniAlmedalen, så är processen redan långt på väg. Och det gör just den här berättelsen så värdefull att lyfta under MiniAlmedalen och Lindsdalsdagen: Att unga människor kan påverka, att deras röster räknas, att förändring börjar med någon som vågar säga: ”Jag har en idé.”
Vad händer nu? Nästa steg är att Lindsdals IF:s styrelse tar ställning. Parallellt fortsätter arbetet med att samla fler till den blivande sektionen. Och oavsett vilken förening som slutligen tar sig an uppdraget, så är en sak redan klar: Vince har satt något i rörelse.
För att rinkdrömmen ska bli verklighet behövs fler som vill engagera sig i den nya sektionen. Hör gärna av dig om du vill bidra stort som smått. Maila: famlonngren@gmail.com
