Under Lindsdalsdagen lyfter vi fram Mini-Almedalen – en plats för samtal, idéer och perspektiv på frågor som rör vårt samhälle. Här kommer vi att presentera intervjuer, samtal och möten med personer som på olika sätt arbetar med och påverkar frågor om allt från vardag och lokalsamhälle till större samhällsutmaningar.
Först ut är en intervju med Muharrem Demirok, tidigare partiledare för Centerpartiet och idag riksdagsledamot, som delar sina tankar om engagemang och vikten av att göra sin röst hörd.
Från den svarta lådan till verklig påverkan
Ett samtal med Muharrem Demirok, tidigare partiledare för
Centerpartiet och idag riksdagsledamot
Det finns något fint i människor som inte nöjer sig med att stå vid sidan av och tycka,
utan som faktiskt kliver in i det som ibland känns som en… ja, ganska sluten värld.
För Muharrem Demirok började allt just där.
”Jag visste ju vad som hände var fjärde år… men inte vad som hände däremellan.
Det var som en svart låda”, säger han. Nyfikenheten, frustrationen och viljan att
förstå och påverka blev startpunkten. Kanske också erfarenheten av att stå nära
samhället, men ändå känna sig långt ifrån besluten.
Att känna sig nära men ändå långt borta
Muharrem växte upp i en Stockholmsförort, där hans föräldrar fortfarande bor. Han
beskriver en känsla många känner igen: att vara nära samhället, men inte riktigt bli
lyssnad på. Det blev särskilt tydligt i mötet med klimatfrågor, företagande och
människors vardag. Entreprenörer som vrider och vänder på varje krona. Människor
som påverkas av beslut de själva inte känner sig delaktiga i.
”Till slut ville jag inte bara acceptera det. Jag ville förstå och påverka.”
”Det handlar om rättvisa på riktigt”
När vi pratar om vilka frågor som är viktigast för Centerpartiet just nu, blir det snabbt
tydligt att det handlar om mer än enskilda sakfrågor. Det handlar om värderingar.
”Det går inte att komma undan att vi har stora värderingsfrågor just nu”, säger han
och syftar på migrationspolitiken, arbetskraftsinvandringen och beslut som riskerar att
slå godtyckligt mot människor som vill bidra.
Men lika viktigt är något mer grundläggande som att postnumret inte ska avgöra
livschanser. Skola, vård, möjligheten att ta sig till jobbet, allt det som formar
vardagen. Här möts stad och landsbygd i samma verklighet.
När bussen försvinner och känslan av att bli bortglömd
Han berättar om orter där banken försvunnit, skolan lagts ner och äldreboendet
stängt. ”Till slut var det enda offentliga som fanns kvar busshållplatsen. Och när den
också försvann… då känner man sig bortglömd.”
Det är den känslan han vill åt, att ingen ska behöva uppleva att deras hembygd inte
räknas. När det sista offentliga försvinner blir välfärdsfrågorna på riktigt. Det handlar
om att människor ska kunna leva sina liv, oavsett var de bor.
Mat, människor och mening
Och så kommer vi till maten. För ja, det märks snabbt att det här inte bara är politik
för Muharrem, det är personligt.
”Hemma lagade vi mat från grunden. Det fick jag med mig tidigt.” Han pratar om
råvaror, om att veta var maten kommer ifrån, om glädjen i att handla direkt från
bonden när det går.
Samtidigt konstaterar han att alla inte har den möjligheten. Och därför blir maten i
skolan, vården och omsorgen så viktig. Det offentliga har ett ansvar. Skolor, vård och
omsorg kan och bör servera mat som är näringsrik, hållbar och gjord på bra råvaror.
Det påverkar både folkhälsan och lantbrukets framtid.
Till de unga: ”Det är nu ni behövs”
en blandning av lugn och uppmaning.
”Jag har aldrig träffat någon som ångrat att de engagerat sig. Man får vara kaxig.
Man får tycka. Man får ifrågasätta. Men framför allt: man får vara med.”
Och kanske är det just det som är poängen. Att öppna den där ”svarta lådan” och